Att förlora sina föräldrar

Min Magnus och mamma två månader innan hon gick bort…Då visste ingen någonting.

Det har gått lång tid sedan jag skrev på min blogg.
Jag har inte saknat saker att skriva om men jag har saknat energi att ta tag i skrivandet och det har inte känts viktigt.

Sedan 28 oktober 2019 när min mamma fick sitt cancerbesked har det bara rullat in saker som kostat på att hantera.
Två veckor senare var hon borta, en vecka innan hon dog fick pappa också besked om cancer och ytterligare tre månader senare dör även han.
Då är Covid-19 ett begrepp och ett hot, min verksamhet som till stor del består av resor och events läggs på is och det som sysselsätter mina tankar idag är hur det blivit i världen och på vilket sätt mina föräldrar dog.

Vi börjar med mamma.
Hon blev alltmer svullen om  magen. Det var vätska i bukhålan och det visade sig att hon hade tumörer på äggstockarna.
Om man läser om äggstockscancer på 1177 så står :
Vanlig orsak: hormonbehandling under lång tid mot klimakteriebesvär.

OK och hur länge hade mamma behandlats med hormoner?
Jag hjälpte henne att sluta för några år sedan vilket hennes gynekolog motvilligt gick med på.
Hon mådde faktiskt inte det minsta dåligt av att sluta med östrogen vid 84 års ålder.

Hur länge hade hon fått östrogen? Jo i 40 år.
Nej jag har inte fått med en nolla för mycket….40 år! Det står i FASS att efter 4-6 år bör behandlingen avslutas.

Jag blir bara ledsen. När mamma var 45 var hon en stressad högstadielärare med tre tonåringar och kände sig ur form, deppig och svettades om nätterna.
Då skrev läkaren ut antidepressiva samt östrogen och där började hennes ohälso-resa som följde med henne ända till hon gick bort.

Cancern på äggstockarna gjorde att hon fick vätska i magen, s.k. ascites.
Detta tillstånd är smärtsamt då vätskan trycker på organen i bukhålan.
Man tömmer då ut vätskan och planen var att hon skulle få regelbunden hjälp med det men så blev det inte.
Man hade inte tid just då på Falu lasarett, gamla är inte prioriterade, så hon fick morfin i stället och dog inom ett par dagar.

Mamma ville inte dö, hon hade stor livslust och vi hade en plan gällande tumörerna men det gick så fort att vi inte ens hann ta farväl.
Jag lyssnar på Yngve Gustavsson, professor i geriatrik, i hans sommarprat och gråter.

Han talar om alla gamla med konstaterad Covid som sätts på palliativ vård med morfin i stället för sjukvård och dör.
Vi säger att vi ska skydda våra gamla och sköra men är det det vi gör?

Pappa ville inte leva, han tappade livslusten kort efter att mamma lämnat oss.
Hans metastaser i lungorna som härstammade från borttagandet av en mycket liten tumör på tjocktarmen ett år tidigare, lyckades vi troligtvis helt få bort med hjälp av kost, vitamin C samt kolloidalt silver men morfin i stor dos var det som även gjorde att han somnade in för gott.
Dock var han nöjd med det, han var nöjd med sina 89 friska år, mamma var borta och det här är väl det närmaste aktiv dödshjälp vi kan komma i Sverige.
Han hade cancern till trots inga smärtor vare sig med eller utan morfin.
Med morfin fick han otäcka hallucinationer och ångest och ändå envisades vården med att han skulle ta det.
Palliativ vård innebär 100% smärtfri, med alla medel.
Palliativa teamet som hjälpte oss med pappa på slutet var dock helt underbara och de lyder bara order gällande medicinering.

Idag är det som det är, världen är upp och ner och vi saknar mamma och min pappa som naturligtvis varit en stor del av mitt liv.

Jag har även förlorat 90% av min verksamhet och jag ser med fasa på vad som händer i världen.
Det som sker är inte OK.
Vi har en pandemi som inte hade varit en pandemi om inte WHO nyligen hade ändrat definitionen.
Människor blir sjuka, människor dör men så har det alltid varit. Döden är en del av livet.
Vi har aldrig i världshistorien stängt ner hela samhällen för ett virus.
Jämför Hongkong och Asiaten.

Vi påvisar sjukdom med ett sk. PCR test som inte ens är godkänt för ändamålet.
Skaparen av testet, nobelpristagaren Kary Mullis, säger det uttryckligen (eller sa, han dog plötsligt i hjärtstopp augusti 2019). Testet går ej att använda för att spåra virusinfektion.
Testet är heller inte korrekt godkänt när det började användas i våras. Två oberoende instanser ska godkänna, det kallas i forskarvärlden för peer review men det ”snabbfixades” med bara en kontroll.
Testet multiplicerar alldeles för många gånger och dessutom är Sars Cov-2 inte definierat så det man hittar kan i princip vara vad som helst, ex gamla virusresteroch bakterier.
Folkhälsomyndigheten själva skriver dessutom att det inte är troligt att man sprider smitta om man inte har några symptom.

Att vården går på knäna är inget nytt.
Vården i Sverige är nedmonterad och att ge Covid skulden är olyckligt.
Tänk om alla miljarder som använd till smittspårning hos friska människor lades på att bygga ut IVA, ge personalen högre löner, anställa fler sköterskor och läkare.

Vi får se var detta slutar, världens ekonomier håller på att gå under, media skrämmer oss, människor är skräckslagna, gamla människor är ensamma och deprimerade,
barn traumatiserade och ungdomar saknar livslust.

Det sker en polarisering med för och emot.
Jag har förlorat vänner och fått hatiska kommentarer på FB för att jag försöker läsa och dela annat än det ”mainstream media” publicerar.
Jag och mina gelikar censureras titt som tätt.

Människor skriker efter hårdare regler, politikerna följer och allt detta för att vi testar fram massor med sjuka som ett normalt år hade varit hemma och kurerat sig och ingen hade reagerat.
Dessutom rapporteras alla som dött med ett max 30 dagar gammalt positivt Covid test som döda i Covid, oavsett om du dött av en infarkt eller dött i en bilolycka.

Så fattar ni?
PCR testerna ser till att många har smittan och så påverkas statistiken över både sjuka och döda.

Men just nu orkar jag inte bråka, jag har bråkat färdigt.
De som vill lyssna och veta mer pratar jag med om det jag känner och tror på men vill inte människor i min omgivning veta mer så är jag tyst.
Jag vet att rädsla tar bort logiskt tänkande och skiftar om till överlevnad i hjärnan.
Det är reptilhjärnan som styr. Den är effektiv, den är överlevnad men den är inte logisk och den är inte empatisk.
Empati finns inte hos en riktigt skrämd individ, det ingår inte i planen.

Jag hoppas och tror att fler vaknar, att fler vågar och orkar se helheten i det som händer.
Vi har ingen överdödlighet i världen, PCR testet är missvisande, ”munkavle” hjälper inte mot smitta det skapar endast syrebrist i hjärnan, staten kan inte skydda oss mot ett virus, vi kommer alla att möta det förr eller senare, vi måste vara snälla mot varandra och inte sprida hat pga. rädsla och sist men inte minst:

Vi måste värna om vår frihet, värna om hela världens frihet.

Vi får inte ens demonstrera idag, det planeras Corona pass som stänger ute ovaccinerade från allt möjligt och det påminner otäckt mycket om en armbindel med gul stjärna på.
Hela situationen påminner tyvärr om hemska händelser i historien som vi tycks ha glömt.

Rädsla föder hat och splittring.

Vi håller dock i hop, världen kommer att vakna. Om vi tänker och lever i kärlek så blir slutet gott.

Vi får aldrig sluta tro på det goda.

Helene, en något stukad inspiratör som är på väg upp igen.